SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PANNONISK panω4nisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(pan- 1685. pann- 1731 osv.)
Etymologi
[jfr t. pannonisch, eng. pannonian, pannonic, fr. pannonien, pannonique, lat. pannonius; till landsnamnet PANNONIEN]
som har avseende på (ngt i) l. hör hemma i det gamla Pannonien (en romersk provins omfattande ungefär landet mellan Wien o. Budapest o. söder därom till Save) l. dess nutida motsvarighet. Holmberg 2: 295 (1795). Åkerhielm Tib. 44 (1929). Den .. gräsrika pannoniska slätten. Langlet Ung. 173 (1934). — särsk. (†) bot. i uttr. pannonisk blå sygrön (blåsygrön) om växten Clematis integrifolia Lin. Rudbeck HortBot. 30 (1685). Linné Ungd. 1: 324 (1731).
Spoiler title
Spoiler content