publicerad: 1952
PARALLAX par1alak4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes stundom den lat.-gr. formen parallaxis. Rålamb 4: 104 (1690). Hofcal. 1769, s. 129.
Ordformer
(paral- 1728—1795. parall- 1756 osv. -ax 1795 osv. -axe 1776. -axer, pl. 1756 osv.)
Etymologi
[jfr t. parallaxe, eng. parallax, fr. parallaxe, nylat. parallaxis; av gr. παράλλαξις, omväxling, förändring, till παραλλάσσειν, av παρα- (se PARA-) o. ἀλλάσσειν, förändra]
(i fackspr.) den förändring av ett föremåls läge (i förh. till ett annat föremål) som uppkommer, då föremålet iakttages från olika observationspunkter; äv. dels allmännare, om det förhållandet att en dylik förändring inträder l. i det föreliggande fallet spelar en viss roll, dels om lägeskillnaden, särsk. om vinkeln mellan de båda riktningar i vilka ett föremål synes från två olika observationspunkter l. om denna vinkels storlek. ConvLex. 7: 806 (1837). SvGeogrÅb. 1933, s. 146. — särsk.
a) astr. om vinkeln mellan de båda riktningar i vilka ett celest föremål iakttages från två olika observationspunkter l. om en däremot svarande skillnad. Rajalin Nav. 89 (1728). Bergstrand Astr. 112 (1925). jfr ASCENSIONAL-, DEKLINATIONS-, HORISONTAL-, HÖJD-, SOL-, STJÄRN-PARALLAX.
b) mil. om den skillnad som föreligger mellan ett visst skjutmåls (ett flygplans o. d.) läge i förhållande till o. avstånd från å ena sidan ett luftvärns- l. artilleriförbands eldledningsplats (mätplats), å andra sidan dess batteriplats (varifrån skjutningen sker), l. om vinkeln mellan syftlinjerna från batteri- o. eldledningsplatserna till målet. SoldatinstrLuftv. 1946, s. 334.
c) fys. i fråga om avläsning av vissa mätinstrument; om den skillnad (l. felaktighet) som kan uppkomma därigm att vid avläsningen den utslagsgivande visaren resp. kvicksilverpelaren l. dyl. icke befinner sig i samma plan som avläsningsskalan. JernkA 1847, s. 329. SvUppslB (1934).
Ssgr (i allm. till a; astr.): PARALLAX-BESTÄMNING. bestämning av en himlakropps parallax. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 21. —
-CIRKEL. cirkel som erhålles gm projektion av en stjärnas parallaxellips på ett plan lagt genom stjärnan parallellt med ekliptikan. Melanderhjelm Astr. 1: 122 (1795). —
-ELLIPS. ellips utefter vilken en himlakropp på grund av den årliga parallaxen synes röra sig. Melanderhjelm Astr. 1: 122 (1795). —
Spoiler title
Spoiler content