SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARAT, m. l. f. (BoupptSthm 1680, s. 737 a (1670), Wallquist EcclSaml. 5—8: 150 (1791; efter handl. fr. 1647)) l. n. (ConsAcAboP 6: 450 (1689)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr mlt. parāt, utrustning; i bet. 1 av lat. paratus, i bet. 2 o. 3 av it. parata, till lat. resp. it. parare (se PARERA, v.1, PARAT, adj.). — Jfr APPARAT, PARAD]
(†)
1) tillrustning(ar), anstalter, arrangemang o. d. (Samuel tog sitt oljehorn o. smorde David) Här war intet mehr paraat Förhanden. Rudbeckius KonReg. 383 (1618). Med lång parat tillreda sig til bönen. Wallquist EcclSaml. 5—8: 150 (1791; efter handl. fr. 1647).
2) [jfr it. in parata] i uttr. i parat, i beredskap; i sådana uttr. som hålla ngt, vara, stå i parat, hålla ngt i beredskap resp. vara färdig l. klar l. beredd l. ”parat” l. stå till reds. Blef Rechard tilsagdt som är kiämenhär at vpbära mantals Penningarne aff staden, och låta dem stå vti parat nhär anfodran kommer. VRP 1643, s. 1144. ÅngermDomb. 1647, s. 21 (: wara i Parat). HSH 2: 123 (1657: hålles i parat). På vägen åt Lübeck skola vara .. edsvurne formän, hvilka för viss afgifft .. stundeligen skola stå i parat. 2RA 2: 306 (1727). ÅgerupArk. Brev 14/1 1743.
3) [ordet kan i denna anv. icke bestämt skiljas från (det etymologiskt identiska, över fr. inlånade) PARAD] parad; särsk. = PARAD 2. Ekeblad Bref 1: 129 (1652). At Wachtmästaren öfwerfallit Trumslagaren på paratet. ConsAcAboP 6: 450 (1689). Anm. Hos Schroderus Dict. 153 (c. 1635) förekommer ordet översatt med t. Ehrerbietung resp. lat. Reverentia. Oklar är bet. i följ. språkprov: Högt tijtt håår, utj krantsen ståår, / raritet bland Jungfru staater, / wäll inskänckt, zirath och länckt / tijna tänder med Parater. Visb. 3: 562 (c. 1650).
Ssgr (till 3; †): A: PARAT-KONTOR. paradskontor. Unger Skeppsholmsb. 56, Bil. (i handl. fr. 1739). —
-MANSKAP. (parat- 1741. parats- 1735) paradsmanskap. 2RA 3: 550 (cit. fr. 1735). PH 3: 1715 (1741).
B: PARATA-SVÄRD, se C.
C: PARATE-SVÄRD. (parata- 1563. parate- 1563—1564) svärd för användning vid ”parad”, praktsvärd? ArkliR 1560, avd. 3 (1563). Fechte swärdh — 2. Parate Swerdh — 1. Därs. (1564).
D: PARATS-FOLK. paradsmanskap. 2RA 1: 696 (1723). —
-MANSKAP, se A. —
-SÄNG. paradsäng. HusgKamRSthm 1751 B, s. 655.
Spoiler title
Spoiler content