PARD pa4rd, förr äv. PARDE, m. l. r.; best. -en; pl. -er40 l. 32 ((†) -ar Rudbeck Atl. 3: 557(1698)); l. (numera knappast br.) PARDER pa4rder, m. l. r.; best. -n; pl. =; förr äv. PARDUS, m. Anm. Ordet förekommer med lat. böjning i Upp. 13: 2(NT 1526: Pardo, dat. sg.).
[jfr d. parder, ä. d. pard, pardus, mlt. pard, t. pard, parde, parder (mht. part, parde, fht pardo); av lat. pardus, panter(hanne), av gr. πάρδος, panter(hanne), sammanhörande med πάρδαλις (se PARDEL). — Jfr KAMELOPARD,LEOPARD]
1) (numera bl. i vitter stil, med starkt ålderdomlig prägel) leopard, panter; förr särsk. om hannen. Syr. 28: 23(öv. 1536). Vlffuar skola boo tilsammans medh lamb, och Parder liggia ibland kedh. Jes. 11: 6(Bib. 1541). Han (dvs. hannen) kallas een Parde: men Hoon (dvs. honan) ett Pantherdiwr. Lælius Bünting Res. 1: 249(1588). Parden gled smidigt ned .. och lomade .. bort mellan de gröna stammarna. Nilsson HistFärs 110(1940). särsk.
a) i uttr. som med hänvisning på leopardens fläckar framhålla att naturen icke låter ändra sig, samt i användningar som närmast utgå från dylika uttr.; jfr LEOPARD 1slutet. Kan ock en Ethioper förwandla sina hwdh, eller en Parde sina flecker? Jer. 13: 23(Bib. 1541). Brogren Psyke 35(1912).
b) (†) zool. i utvidgad anv., om irbis; äv. om Felis tigris sundaica Fitz., sundatiger. 1Brehm 1: 122(1874; om irbis). Skymliga parden. Rebau NatH 1: 175(1879; om sundatiger).
2) (†) om leopardskinn; anträffat bl. i pl. Synnerberg(1815).
SAOB
