PARENTATOR par1änta3tor2 l. -en-, stundom —40 (parenta`tor Weste, paränntàtårr Dalin), m.||(ig.); best. -n; pl. -er -tatω4rer. Anm. Ordet användes stundom (i sht förr) i best. anv. i sg. utan slutartikel. Wallquist EcclSaml. 1—4: 143(1788). 3SAH LII. 2: 435(c. 1796).
person som håller parentation(er), minnestalare; jfr PARENTERA 2. Celsius G1 2: 299(1753). UpplFmT 44: Bil. 199 (1930). — särsk. (†) i utvidgad anv., om person som (vid högtidligt tillfälle) för någras talan o. framför lyckönskan l. inbjudan o. d. Leijonhufvud Minnesant. 36(1837).
