PARES pare4s, r. l. f.; best. -en; pl. -er; äv. (föga br.) PARESI par1esi4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes äv. den gr.-lat. formen paresis. Huss Typhus 176(1855).
Ordformer
(-es (-ès) c. 1875 osv. -esi 1910)
Etymologi
[jfr t. parese, eng. paresis, fr. parésie, nylat. paresis; av gr. πάρεσις, (lös)släppande, förslappning, förlamning, förlåtelse, vbalsbst. till παρίημι, släpper ned, i pass.: slappnar, av παρά (se PARA-) o. ἵημι, sänder, släpper, nära besläktat med lat. iacere, kasta (jfr INJICIERA)]
med. nedsättning av rörelseförmågan (hos en lem l. en muskel o. d.), orsakad av ofullständig förlamning. Tholander Ordl.(c. 1875). Pareser i glutaealmusklerna. LbKir. 3: 624(1922).
SAOB
