PARLAMENTÄR par1lamäntä4r l. -men-, l. -æ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. Hos Nordforss(1805), Lindfors(1824) o. Meurman (1847) har anträffats formen parlamentör.
Etymologi
[av fr. parlementaire, adj. o. sbst.; avledn. av parlement (se PARLAMENT)]
underhandlare som sänds från en stridande styrka l. en fästning o. d. till fienden, vanl. för att söka utvärka överenskommelse om vapenvila l. utväxling av (sårade) fångar l. för att erbjuda l. fordra kapitulation o. d. (o. som till tecken på sitt uppdrag medför en vit flagga l. dyl.). PH 14: 538(1790). Majoren .. Stackelberg afskickades .. som Parlementaire .. till Ryska Generalen med flera öppna Bref till Officers-Fruar i de trakter Ryssarne innehafva. DA 1808, nr 64, s. 1. Parlamentär, .. viftande med en hvit näsduk. TjReglArm. 1867, 4: 97.SvFl. 1940, s. 171.
-FARTYG~02, äv. ~20. [jfr fr. vaisseau parlementaire] sjömil. UrFinlH 77(1808). Parlamentärfartyg, (dvs.) ett fartyg, som, efter ömsesidig öfverenskommelse, passerar obehindradt .., t. ex. för att .. utvexla fångar. Ekbohrn NautOrdb.(1840). Ramsten o. Stenfelt(1917). —
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. vit flagga l. annan vit duk som en parlamentär(s följeslagare) bär synlig (l. som föres av parlamentärfartyg) ss. tecken på uppdragets art o. för att undgå fientlig beskjutning o. d.; äv. om dylik duk som hissas på fästning o. d. till tecken på önskan om (kapitulations)underhandlingar. SC 3: 48(1822). —
