SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARTITA parti3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Valentin Musikh. 2: 45 (1901)).
Etymologi
[jfr t. partite; av it. partita, till partire, dela, av lat. partire, partiri (se PARTERA)]
mus.
1) (†) partitur. Envallsson (1802).
2) svit. Wegelius MusH 157 (1892). Bachs partita E-dur för soloviolin. SDS 1947, nr 298, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content