PASSACAGLIA pas1akal4ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. Stundom anföres ordet i annan (mer l. mindre korrekt) it. l. fr. l. span. form, t. ex. pasacalle (Ekbohrn(1904)); passacaglio (Dalin(1871), Lundgren MusReallex.(1924)); passacaille (Envallsson(1802), Jeanson (o. Rabe) 1: 203(1927)); passagallo (Höijer(1864)); passecaille (Dalin(1871), BonnierMusL(1946)).
Etymologi
[jfr eng. o. fr. passacaille; av it. passacaglia, passagaglio, passagallo, av span. pasacalle, av pasar, gå (se PASSERA), o. calle, gata]
mus. (o. dans.) urspr.: ett slags gammal dans i långsamt tempo; numera vanl. om ett musikstycke i långsamt tempo o. tre fjärdedels takt med ett ständigt återkommande (kontrapunktiskt varierat) kort basmotiv. Höijer(1864). BonnierMusL(1946).
