publicerad: 1952
PASSAGÄR pas1aʃä4r l. -æ4r, adj. (vanl. med fr. stavning)
Etymologi
(numera knappast br.) (snabbt) övergående, flyktig, tillfällig. Jag beklagar min Brors opasslighet under hopp at den är mera passagere än min. Leopold (SVS) II. 1: 175 (1783). Pasagera .. lån. LBÄ 44—50: 176 (1801). Ett passagert tycke. Knorring Illus. 219 (1836). — särsk. [jfr t. passagere befestung] mil. om befästningsvärk: som bygges upp för tillfället, icke permanent, provisorisk, fält-. Mankell Fältsl. 162 (1857). DN(A) 1920, nr 227, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content