PASTELLAGE pas1täla4ʃ l. -el-, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pastell- 1818 osv. pastill- 1871—1931)
Etymologi
[av it. pastellage resp. fr. pastillage, till it. pasta resp. ffr. paste (se PASTA); urspr. om ornerat sockerbakvärk]
konst. deglik, hårdnande massa, i sht gipsblandning, som brukas till upphöjda ornament i sht på ramar o. d.; äv. om ornering med sådana ornament l., konkret, om ornamenten. SvLitTidn. 1818, sp. 806. Eneberg Karmarsch 1: 169(1858; konkret). (Spegelns) ornering, både den i trä snidade och den i pastellage formade, lyser av polerad förgyllning. KarlJohStil. 19(1924).
