PASTÖS pastø4s l. (i bet. 2) PASTOS pastå4s, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-os 1867 osv. -ös 1832 osv.)
Etymologi
[jfr t. pastos, pastös, eng. pastose (i bet. 2), it. pastoso; till senlat. pasta (se PASTA)]
1) med. degig, uppsvälld; med degigt, uppsvällt utseende. Detta pastösa, tröga hudveck. TLäk. 1832, s. 76.Belfrage(1927).
2) mål. i fråga om målningsteknik: med färgen pålagd i tjocka, upphöjda massor; med tjockt pålagd färg. Estlander KonstH 162(1867). (Franz Hals') ypperliga, raskt och pastöst målade bild af Hille Bobbe. NF 6: 595(1882). Bilden är raskt och bredt målad med tämligen pastos färg i en brunröd helton. Sirén Pilo 128(1902). särsk. i utvidgad anv., om färg l. föremål i naturen. Ahrenberg Hem. 216(1887). ”Pays flamand”, vars disigt fuktiga sol och pastösa, gråmolniga himmel de med sådan kärlek skildrat. Cedercreutz Typ. 1: 16(1907, 1917).
3) (i fackspr.) om vin: fyllig. 2NF 21: 211(1914).
