[jfr t. pathan, patan, eng. pathan, fr. pathans, pl., ävensom hindustani pathān; av afganska (paschto) paṡtūn (pl. paṡtān{ɤ})]
manlig individ tillhörande den (i sht i södra o. östra Afganistan samt i angränsande delar av Indien levande) i flera stammar uppdelade befolkning som talar (det till den iranska språkfamiljen hörande) språket paschto, afgan; i pl. äv. utan avseende på kön. Det off- och defensive Gevär, som jag köpte af en Patan. Torén Resa 339(1752). 2SvUppslB 1: 248(1947).
Ssg: PATAN-STIL. [jfr t. pathanenstil, eng. pathan style] konsthist. konststil som härskade i Nordindien under de muhammedanska (afganska) dynastierna före mogultiden. Munthe IslamK 187(1929).
