PATRIARKAT pat1riarka4t, n.; best. -et; pl. =, äv. -er.
Etymologi
[jfr t. patriarchat, eng. patriarchate, fr. patriarcat; av mlat. patriarchatus; avledn. av PATRIARK]
1) om myndighet l. ledarställning o. d. som tillkom en patriark (i bet. 1); patriarkalisk (se d. o. 1 a) styrelseform l. patriarkaliskt samhällsskick o. d.; samhällsskick som kännetecknas av (hus)faderns bestämmande makt inom (o. ansvar för) familjen; fadersvälde; äv.: övervikt för männens inflytande i samhället (i motsättning till kvinnornas). Det suveräna väldets härledning ur patriarkatet. Bolin Statsl. 2: 49 (1871). (Samhället är byggt) på patriarkatet eller fadrens skyldighet att försörja barnen som .. (kvinnan) föder. Strindberg Giftas 2: IX (1886). Patriarkatet ska inte avlösas av ett matriarkat, men mänsklighetens båda hälfter ska .. komma till en harmonisk samverkan. Heerberger NVard. 137 (1936).
3) (om utländska förh.) en patriarks (se PATRIARK 3) värdighet l. ämbete; äv. om patriarkämbetet ss. institution; äv. om det under en patriark lydande området (l. detta områdes befolkning l. kyrkliga befattningshavare); ngn gg äv. oeg. l. bildl. At han skulle insättia (patriarken i Konstantinopel) Anthemium vthi sitt Patriarchat igen. Schroderus Sleid. 110 (1610). SvMerc. IV. 4: 130 (1759; oeg.). Syrerna ersattes af greker på patriarkstolen (i Jerusalem), och de spridda resterna af patriarkatet (biskopar och präster) greciserades. 2NF 12: 1376 (1910). Hedin Bagdad 724 (1917; om patriarkämbete ss. institution). SvUppslB 14: 425 (1933; om område).
Ssgr (mera tillf.): (3) PATRIARKAT- l. (vanl.) PATRIARKATS-KYRKA. (om utländska förh.) patriarkalkyrka. KKD 5: 69 (1909; i Konstantinopel). —
(1) -SAMHÄLLE~020. samhälle med patriarkaliskt (se d. o. 1 a) samhällsskick. Strindberg TjqvS 3: 6 (1887). —
(3) -SKOLA, r. l. f. (om utländska förh., numera bl. tillf.) om skola upprättad i anslutning till en patriarkalkyrka. Schroderus Os. 2: 491 (1635). —
(3) -TID. tid varunder ngn förestår ett patriarkat. Östergren (1934). —
