PEDICELLARIE pe1disäla4rie l. ped1-, l. -sel-, äv. 100302, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. pedicellarie, eng. pedicellaria; av nylat. pedicellaria, bildat till pedicellus (se PEDICELL) o. tidigast använt av den danske naturforskaren O. F. Müller († 1784)]
zool. hos vissa tagghudingar: (ofta skaftad) hudbildning, i spetsen försedd med 2—5 tångliknande griporgan; företrädesvis i pl. Thorell Zool. 2: 444 (1865). SvUppslB (1934). —
