SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PEDUNKEL peduŋ4kel, r. l. m.; best. -n; pl. -dunklar (SvUppslB 13: 97 (1932) osv.) l. (numera föga br.) -dunkler (EconA 1808, nov. s. 38, BotN 1880, s. 74).
Ordformer
(förr äv. -duncel)
Etymologi
[jfr t. pedunculus, eng. peduncle, fr. pédoncule, ä. fr. peduncule; av nylat. pedunculus, diminutivbildning till lat. pēs (gen. pedis), fot, stjälk (se FOT)]
eg.: (liten) stjälk, (litet) skaft; jfr PEDICELL.
1) (†) bot. blomskaft. HHederström (1748) hos Linné Bref I. 7: 69. BotN 1880, s. 74.
2) (numera föga br.) zool. om skaft- l. stjälkliknande organ hos djur (jfr 3). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 59 (om de skaftliknande organ varpå ögonen sitta hos vissa bladfotingar). (†) om magrör hos medusa. ASScF II. 2: 766 (1847).
3) anat. om stjälkliknande bildning i människokroppen; särsk. om vardera av de båda åsformiga bildningar som löpa på mitthjärnans undersida; äv. om motsv. bildningar hos djur. Sundberg 155 (1926). SvUppslB 13: 97 (1932).
Spoiler title
Spoiler content