PEK pe4k, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. pek, motsv. nor. dial. peik, peek, nor. pek; sannol. sammanhörande med feng. (be)pǽcan, narra, bedraga; möjl. till samma rot som föreligger i PEKA (jfr i så fall med avs. på bet. STRECK, spratt, KNEP, ävensom fr. piquer, äv.: förarga, förtreta (jfr PIKERA), samt PEKA i bet. 4)]
(föga br.) spratt, puts. (Brandes) försökte .. att göra Jesus av Nasaret det peket att förklara honom obefintlig. Laurin LivKonst 55 (1927).
