PEKORAL pe1kora4l l. pek1-, l. -år- l. -ωr-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av lat. pecoralis, som har avseende på boskap, avledn. av pecus (gen. pecoris), boskap, fänad, till samma ieur. rot som föreligger i FÄ. — Jfr PEKORAL, sbst.]
(numera mindre br.) pekoralistisk; stundom (med anslutning till den etymologiska grundbetydelsen): som passar l. är avsedd för den stora massan (”fänaden”). Pecorala berättelser. Ahnfelt StudM 1: 36 (1857). Alltså publik, låt smaken åter tala, / köp gärna konst, men köp den pekorala. Ekelund Improv. 80 (1922). Den pekorala dikten. Strandberg Pegas 10 (1943).
