SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENTAKEL pänta4kel l. pent-, n.; best. -aklet; pl. = l. -akler.
Etymologi
[jfr t. pentakel, eng. o. fr. pentacle; av mlat. pentaculum, bildat till gr. πέντε, fem (se PENTA-), med den avledningsändelse som föreligger i lat. oraculum (se ORAKEL), spectaculum (se SPEKTAKEL) m. fl.]
(föga br.) = PENTA-GRAM; äv. om andra magiska figurer (särsk. sexuddig stjärna bestående av två på varandra lagda liksidiga trianglar, hexagram). Rydberg Magi 89 (1865; om pentagram). Cavallin Kipling Kung 97 (1897).
Spoiler title
Spoiler content