SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PEON peå4n l. pä-, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av span. peón, fotgängare, daglönare, av mlat. pedo (gen. -ōnis), fotsoldat. — Jfr PION, PIONJÄR]
(uselt avlönad) daglönare i det spansktalande Amerika, i sht jordbruksarbetare, boskapsskötare l. hantlangare. Gosselman Col. 2: 7 (1828). Om han lider nöd, så låt honom komma som simpel peon med daglön. Taube Svärm. 42 (1925). DN(A) 1950, nr 164, s. 5.
Ssg: PEON-KVINNA. Palmgren Beals Mex. 161 (1924).
Spoiler title
Spoiler content