SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PEPSIN päpsi4n, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 338, osv.), äv. r. l. m. (Hygiea 1857, s. 636, osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. (om olika slag av pepsin, föga br.) -er (Auerbach (1913)).
Etymologi
[av t. pepsin, bildat av den tyske fysiologen Th. Schwann 1836 till gr. πέψις, matsmältning, eg.: kokning, till πέσσω, kokar, smälter (se DYSPEPSI). — Jfr PEPTID, PEPTISK o. PEPTON]
(i fackspr.) äggvitespjälkande enzym i magsaften hos människan o. de flesta ryggradsdjur; äv. om vissa preparat som beredas av magslemhinnan från vissa djur o. användas ss. läkemedel m. m. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 337. Ekbohrn (1868; om preparat). Pepsin användes mest såsom medicin men äfven vid beredningen af pepton och någon gång för mikroskopiskt ändamål. (Ekenberg o.) Landin 719 (1894). Pepsinet löser ägghvite-ämnen endast i sur vätska. Wretlind Läk. 4: 27 (1896).
Ssgr: PEPSIN-AVSÖNDRING~020. fysiol. Willebrand SmärtHjertgr. 23 (1856). En människa med dålig pepsinavsöndring. Bolin KemVerkst. 71 (1942).
-BESTÄMNING. (i fackspr.) bestämning av pepsinmängden i en vätska. Hammarsten FysiolK 132 (1904).
-BILDNING. fysiol. = -avsöndring. AnderssonBrevväxl. 2: 352 (1852; i bild). Hammarsten FysiolK 208 (1883).
-ELIXIR. farm. med glycerin försatt vattenlösning av pepsin. FörhLäkS 1877, s. 124.
-HINNA, r. l. f. (mindre br.) fysiol. den del av magslemhinnan som alstrar pepsin. Hygiea 1858, s. 103.
-KÖRTEL. (föga br.) fysiol. magsaftkörtel. Hygiea 1858, s. 103. Lundberg HusdjSj. 307 (1868).
-PASTILL l. -PASTILJ. (i sht förr) farm. Schulthess (1885). Lindgren Läkem. (1902).
-PREPARAT. farm. Hygiea 1858, s. 108.
-PULVER. farm. pepsin i koncentrerad form. Hygiea 1857, s. 639.
-SIRAP l. -SIRUP l. -SYRUP. (i sht förr) farm. med sirap försatt vattenlösning av pepsin. Hygiea 1857, s. 643. Därs. 1865, s. 364.
-VIN. (i sht förr) farm. pepsin löst i vin. Hygiea 1866, s. 360.
Spoiler title
Spoiler content