SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PERCEPTIV pær1säpti4v l. pär1-, l. -sep-, adj.
Etymologi
[jfr t. perzeptiv, eng. perceptive, fr. perceptif; till stammen i lat. perceptus, p. pf. till percipere (se PERCIPIERA)]
(i fackspr.) som har avseende på perception; som mottager l. har förmåga att mottaga retning (sinnesintryck o. d.). Herrlin Minnet 28 (1909). — särsk.: som utgör en akt av medvetandet utan att bli självmedveten l. reflekterad; jfr PERCEPTION a. Vannérus WundtPsyk. 340 (1896).
Spoiler title
Spoiler content