PERDU pærdy4 l. pär-, äv. PERDY -dy4, adj. Anm. Ordet förekommer bl. predikativt o. förblir vanl. oböjt. Ngn gg anträffas dock (starkt vard.) en pluralform perdya. Schildt ArmF 42(1920).
Ordformer
(perdu 1837 osv. perdy 1897 osv.)
Etymologi
[av fr. perdu, p. pf. av perdre, förlora, av lat. perdere, förgöra, av per, ss. prefix betecknande att ngt sker i alltför hög grad (se PER, prep.), o. dare, giva (jfr DONERA). — Jfr PERDRIENG]
(i vissa kretsar, vard.) förlorad, tillspillogiven; slut, förbi; uppgiven av trötthet; vanl. om person; i Finl. äv. i uttr. det är perdu med ngt, det är slut med ngt, ngt har gått förlorat. Pfeiffer(1837). Vi få säga farväl åt vårt sköna Helsingfors — det är perdu med den pärlan i Finlands krona. ZTopelius(1855) hos Vasenius Top. 3: 556. Nu är vi perdy. Cavallin Kipling Kung 51(1897). Noreen o. Warberg(1944). — särsk. (starkt vard.): förvirrad, ”till sig”. Schildt ArmF 42(1920).
SAOB
