publicerad: 1952
PEREGRINANT, m.||(ig.); pl. -er.
Etymologi
(†) resenär; pilgrim. De Christne peregrinanter. HSH 3: 151 (1693). De lärde Peregrinanterne skola i synnerhet fästa sit ögnamärke på natural-historien. GbgMag. 1760, s. 150. —
Spoiler title
Spoiler content