publicerad: 1952
PERFEKT pærfäk4t l. pär-, adj. -are (i bet. 2); n. o. adv. =. Anm. I predikativ ställning förekommer adj. i ä. tid ngn gg oböjt i pl. Rudbeck Bref 359 (1697).
Ordformer
(-fegt 1627. -fekt (-ct) 1578 osv.)
Etymologi
[jfr t. perfekt, eng. perfect, fr. parfait; av lat. perfectus, p. pf. av perficere, göra färdig, fullborda, av per, genom, ss. prefix uttryckande fullbordan (se PER, prep.), o. facere (se FACIT)]
1) fullbordad, färdig, på vederbörligt sätt avslutad o. d.
a) (†) om ngt som tillredes: färdig. Lägg ther til thenne Lattwergh Lactuca fröö, och Violer och Cucumer, så är han perfect och fulbordat. BOlavi 19 b (1578).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr., föga br.) i uttr. bliva perfekt, komma till stånd; särsk.: fullbordas i laga ordning, bli lagligen gällande. Auerbach (1913). Lagen kommer att bli perfekt genom presidentens underskrift. SDS 1928, nr 51, s. 3.
c) (föga br.) språkv. om verbforms betydelse; jfr PERFEKTUM, PERFEKT-BETYDELSE. (En verbform kan beteckna) att handlingen vid den ifrågavarande tiden ligger bakom, är fullbordad. .. Formen säges då ha perfek3t betydelse. Beckman SvSpr. 96 (1904). Därs. 133. ModSpr. 1941, s. 2.
2) fullständig, fulländad, fullkomlig, i detalj riktig, felfri; äv. allmännare: utmärkt; särsk. [jfr motsv. anv. i eng.] (i sht attributivt vid sbst. i sg. best.) pregnant: fullkomlig i sitt slag, som helt fyller alla anspråk, idealisk, mönstergill. Lära sig l. kunna l. förstå l. veta l. göra ngt perfekt. Klockan går perfekt. Försöket lyckades l. gick perfekt. Målvakten gjorde en perfekt insats i matchen. Det perfekta brottet, om brott som är så skickligt utfört att gärningsmannen icke kan avslöjas. Rudbeck Bref 20 (1663). Det är omögligit att perfect .. repræsentera en Cirkel medh en rätt Linie. Rålamb 4: 47 (1690). (Hon) talade en franska, som var perfekt fast den klingade något artificiell. Siwertz Varuh. 137 (1926). ”Ett farligt vittne” är visserligen inte den perfekta kriminalfilmen, men den är bra nog ändå. DN(A) 1934, nr 258, s. 12. Brottet mot Norge var ett perfekt exempel på den moderna tyska teknikens skamlöshet. GHT 1943, nr 82, s. 10. — särsk.
a) om person: fullt utbildad, som fullt behärskar sin konst l. sitt yrke, skicklig, kunnig. Vara perfekt i, förr äv. på ngt. Han ähr deruppå (dvs. i bokhålleri) icke nok perfegt. OxBr. 3: 128 (1627). Perfekt maskinskriverska erhåller tillfällig anställning. DN(A) 1931, nr 42, s. 27 (i annons).
b) (†) ss. adv.: alldeles, absolut. Det är omöjligt, radikalt, perfekt, absolut ogörligt. Topelius Vint. I. 2: 214 (1862, 1880).
3) mus. om not l. taktart o. d. inom mensuralmusiken: tretidig; motsatt: imperfekt, tvåtidig. Wegelius Musikl. 2: 41 (1889). Punkten hade .. flerfaldiga uppgifter: .. (bl. a.) att förvandla en tillfälligtvis imperfekt not till perfekt. 2NF 18: 136 (1912).
Spoiler title
Spoiler content