PERFEKTIV pæ3rfäk~ti2v l. pä3r- l. pær3- l. pär3-, l. -fek~, l. 40~1 l. 104, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. perfektiv, eng. perfective, fr. perfectif; till lat. perfectus, fullbordad (se PERFEKT, adj.)]
språkv. om verbforms aspekt l. aktionsart: angivande ett fullbordande, ett inträdande, en vändpunkt, en övergång, ett resultat o. d.; terminat(iv); stundom: resultativ; stundom med tanke på verbhandlingen ss. skeende med ens: momentan, punktuell; om verb: som har dylik aspekt l. aktionsart (jfr ÖVERGÅNGS-VERB); motsatt: imperfektiv, durativ. NF 14: 1422 (1890). Noreen VS 5: 609 (1911). Ett perfektivt verb tar sikte på skeendet i det ögonblick, då det inträder eller upphör: han somnar, han vaknar. Wellander RiktSv. 280 (1939).
Avledn. (språkv.): PERFEKTIVERA, v., -ing. (gm tillägg av prefix o. d.) förvandla (verbs betydelse) till perfektiv. Noreen VS 3: 39 (1905). —
