SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PERFIDITET pær1fidite4t l. pär1-, l. 0104, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. perfidität; till PERFID]
trolöshet, svek; numera vanl.: gemenhet, nedrighet; äv. (i sht i pl.) konkretare. Andersson (1857). Fröding Eftersk. 2: 240 (1910). — särsk. i fråga om framställningssätt, påstående o. d., ofta: förvrängning l. fördöljande av fakta i avsikt att låta ngn l. ngt framstå i en falsk dager; äv. konkretare; jfr PERFID slutet. Böök Stridsm. 306 (1910). Dessa annars så fint skurna pennor .. spruta nu ilsket de mest utsökta perfiditeter mot antagonisterna. SvD(A) 1930, nr 304, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content