PERMUTERA pær1mute4ra osv., i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. permutieren, eng. permute, fr. permuter; ytterst av lat. permutare, av per (se PER, prep.) o. mutare (jfr MUTERA, v.1)]
(†; se dock slutet) (om)byta, utbyta. At någre .. Lähngodz .. skole permuterade och ombytte warda. NAv. 8/2 1656, nr 2, s. 2.Dalin(1871). — särsk. (fullt br.) i vissa fackspråkliga anv.; särsk. mat. göra (ngt) till föremål för permutation (se d. o. a). TMatFysKemi 1920—21, s. 15.
