SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PERORERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (pärorèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. perorieren, eng. perorate, orera, sammanfatta o. sluta ett tal, fr. pérorer, tala vidlyftigt l. högtidligt över ngt, hålla tal, ytterst av lat. perorare, tala till slut, göra (slut)påståenden, tala häftigt m. m., av per (se PER, prep.) o. orare (se ORERA)]
(i skriftspr., numera föga br.) tala (vitt o. brett l. med värme o. kraft), hålla tal, orera; äv.: övertala. Schroderus Dict. 262 (c. 1635). I förleden Torsdag .. perorerade D(omi)n(us) Johannes Widichinni öffuer Sal. Cantzleren, mycket wackert. HSH 40: 22 (1655). Om än åskan slog ner i piskperuken på honom der han sitter och perorerar med bena i kors, så (osv.). Kexél 1: 234 (1789). Genom förståndigt folks tilkomst och någon perorering, låto de ändteligen säga sig. EP 1792, nr 8, s. 4. Atterbom PhilH 342 (1835). 2SvUppslB (1952).
Spoiler title
Spoiler content