SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PERORATION pær1ωraʃω4n l. pär1-, l. -or- l. -år-, äv. -atʃ-, l. 0104, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. peroration, fr. péroraison; av lat. peroratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till perorare (se PERORERA; jfr ORATION)]
(i skriftspr., numera föga br.) sammanfattning o. avslutning av ett tal, slutkläm; (elegant o. med kraft framfört) tal; oration. JournLTh. 1810, s. 1087. Hvem skulle vänta sig att vid ett .. samtal mellan tvenne syskon .. (den ene) då börjar med en sådan peroration. SvLitTidn. 1818, sp. 719. I perorationen uppmanas Svenska Folket att erkänna sin tacksamhetsskuld till sin store Konung. Frey 1843, s. 394. Jag (vann) ingenting med mina perorationer. Wingård Minn. 5: 69 (1847). Hellström Malmros 16 (1931).
Spoiler title
Spoiler content