publicerad: 1952
PERPLEX pærpläk4s l. pär-, adj. (tillf.) -are. adv. (tillf.) -T ((†) = FinKyrkohSP 2: 106 (1643; möjl. pl.)). Anm. I ä. tid användes ordet ofta (i predikativ ställning ännu stundom) utan genus- o. numerusböjning, t. ex.: Någre perplex criminal saker. RP 8: 760 (1641). Hwilket hafwer giordt Ridderskapet så perplex, att (osv.). RARP 4: 336 (1650). De .. (blevo) något perplex. HSH 10: 115 (1689).
Ordformer
(-pleks 1889. -plex 1624 osv. -plexce, pl. 1667. -plext 1848)
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. perplex (eng. perplexed); av fr. perplexe, av mlat. perplexus, förvirrad, förbluffad m. m., av lat. perplexus, intrasslad, av per (se PER, prep.) o. plexus, p. pf. av plectere, fläta (se FLÄTA, v.). — Jfr KOMPLEX, adj., MULTIPLEX-]
1) (†) invecklad, tilltrasslad, svår att förstå l. reda ut l. klara av. Gustaf II Adolf 543 (1629). Borgerskapet .. finna saken vara perplex och difficil. RP 8: 479 (1641). (Bönderna ha icke) någon bequämligh Cathechismum wthan dhe som ähro perplex trychte med många högha .. Spörszmåål. FinKyrkohSP 2: 106 (1643).
2) (†) jur. om villkor i testamente: som innebär en motsägelse mot ngt annat i testamentet. Schrevelius CivR 1: 129 (1844).
3) (†) (långvarigt) rådvill l. förvirrad; möjl. äv.: ängslig, sorgsen, ångestfylld, förtvivlad (jfr 4). OxBr. 3: 117 (1627). (Vi) äre .. myckit perplex, hvadh här uthinnan är till görande. Därs. 12: 135 (1647). Bedröfwelse gör mannen så perplex, at all godh rådh förswinna. Grubb 752 (1665). Hwarmedelst (dvs. gm min hustrus otrohet) iagh .. så mÿcket mehr blefwet perplex och ängzligh, som honn derigenom icke allenast skadat .. sigh sielf, vthan ock .. bedröfwat sine .. förälldrar. VDAkt. 1701, nr 95.
4) (numera bl. ngt vard.) fullkomligt förbluffad (gm en plötsligt inträffande händelse), handfallen o. stum av häpnad l. överraskning, häpen, (tillfälligtvis) bragt ur fattningen; förr äv.: gripen av plötslig förfäran, bestört; i sht som predikativ l. apposition. Han blev perplex över (stundom äv. åt) mottagandet. OxBr. 10: 277 (1624). (Ett spökeri) ther öffver konungen ähr bleffven svåra perplex och aff förskräckelse moste vijka af. HH 20: 375 (c. 1640). Han skulle väl få sansa sig; han blef så perplex, at han kunde inte följa med. Björn MvB 30 (1793). Laurin 3Minn. 142 (1931: åt). Hon släppte mig helt perplex över denna ohövlighet. Wägner Genomskåd. 280 (1937).
Avledn.: PERPLEXITET, r. l. f. [jfr t. perplexität, eng. perplexity, fr. perplexité, lat. perplexitas] (†) till 3, 4: förvirring, villrådighet, ängslan; bestörtning; häpnad. OxBr. 3: 130 (1627). Skulle .. i E. K. M:tts frånwahru allehanda perplexitet kunne opwexa. HSH 24: 215 (1631). Såsom jagh befinner, i hvadh perplexitet I äre nu stadde, så (osv.). OxBr. 10: 345 (1633). Att af perplexitet svimma. HSH 7: 253 (c. 1800). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content