PERSIKO pær4sikω l. pär4-, l. 302 (pä`rrsiko Dalin), sbst.2, r. l. m. (Möller(1790), WoJ(1891)) ((†) n. Nordforss(1805), Dalin(1855)).
Etymologi
[jfr holl., t., eng. o. ä. fr. persico, fr. persicot; av it. persico, av lat. persicum, persika (se PERSIKA)]
1) (numera mindre br.) ett slags brännvin l. likör smaksatt med persikokärnor, persikoblad o. bittermandel l. dyl. Trozelius Rosensten 84(1752). Ett par supar persico. Kexél 1: 50(1776). Nisbeth(1869). Kjellin 852(1927).
2) [jfr MESOPOTAMISKA 2, PERSILJA 2] (enst., †) obegripligt l. meningslöst prat. Hvad hin håle är det för persico? jag hör med begge mina öron, och ändå förstår jag intet ett ord af hvad herrn säger. Kexél 1: 57(1776).
