SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MESOPOTAMISK -ta4misk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-amisk 1835 osv. -amsk 1800, 1807)
Etymologi
[jfr d. mesopotamisk, t. mesopotamisch]
adj. till MESOPOTAMIEN o. MESOPOTAM; särsk. [jfr motsv. anv. i d. (jfr Holm BevO 167 (1939))] (skämts.) oeg., med syftning på det mesopotamiska språket ss. obegripligt l. svårförståeligt (jfr MESOPOTAMISKA 2) l. med bibetydelse av ngt som hör hemma i ett mycket avlägset land. Agrell Maroco 2: 374 (1800, 1807). Den andres mesopotamiska rotvälska af tyska och svenska. Levertin 23: 13 (1883). Köksmästare med sina eviga franska och mesopotamiska kök. Ytterlund Upsalaber. 217 (1913).
Avledn.: MESOPOTAMISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) mesopotamisk kvinna.
2) det mesopotamiska språket; särsk. (skämts.) oeg., om obegripligt l. svårförståeligt språk l. tal l., allmännare, om ngt obegripligt l. svårförståeligt; jfr arabiska, hebreiska, kaldeiska, kinesiska. Polyfem II. 5: 2 (1810). Ingen har en sådan framgång hos en dam i Sverige som en becksvart musikant, som bara talar mesopotamiska. Berg Germ. 67 (1916). Självständigheten, den är för honom mesopotamiska. Grotenfelt NFosterl. 55 (1918).
Spoiler title
Spoiler content