PERSONALITET pær1sωnal1ite4t l. pär1-, l. -so- l. -så-, r. l. f., om person m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. personalität, eng. personality, fr. personnalité; av mlat. personalitas, till personalis (se PERSONAL, adj. o. sbst.1)]
1) (†) egenskapen att vara en person; konkretare: personlighet; person. Lindfors (1824). Dalin (1855; med hänv. till personlighet). Jag vill icke vara någon politisk personalitet. Strindberg Folkung. 109 (1899). särsk. motsv. PERSON 8 slutet. Juridisk personalitet. Biberg 2: 283 (c. 1820).
2) jur. om förhållandet att en lag gäller en stats egna medborgare. Läran om lagarnas personalitet. 3NF 23: 446 (1937).
3) (†) koll. l. i pl.: personliga anspelningar l. utfall l. förolämpningar, personligheter. Posten 1768, s. 16. En viss klass af läsare skulle ej ogerna se, om allt vore sarkasm, personalitet, gäckeri. Leopold 3: 402 (1794, 1816). Jag förutser en oändlig utgjutelse af ovett och personaliteter från ”Biet”. Liljecrona RiksdKul. 324 (1840). Dalin (1855; med hänv. till personligheter).
Ssg (till 2): PERSONALITETS-PRINCIP(EN). jur. inom den internationella privaträtten av vissa författare hävdad princip enligt vilken en persons statsborgarskap är avgörande för frågan efter vilket lands lag hans rättsförhållanden skola bedömas. SvUppslB (1934).
