PETRIFICERA pet1rifise4ra l. pe1t-, i Sveal. äv. -e3ra2; l. PETRIFIERA -fie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. petrificert Linné SystNat. 3(1735)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PETRIFIKATION.
Ordformer
(-ficer- c. 1700 osv. -fier- c. 1720 osv.)
Etymologi
[jfr t. petrifizieren, eng. petrify, fr. pétrifier; bildat till lat. petra, klippa, av gr. πέτρα, klippa (se PETRO-), o. lat. -ficare, ssgsform av facere, göra (jfr FACIT). — Jfr PETREFAKT,PETREFAKTION,PETRIFIKAT]
paleont. med saksubj.: förvandla (lämning av djur l. växt) till sten l. fossil l. petrifikat, förstena; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: fossil. SvBrIt. 1: 64(c. 1700). På Billingen .. finnes några petrifierade Sneckor. Swedenborg RebNat. 1: 31(c. 1720). Malm, som inkrusterat och petrifierat rötter, trädstubbar, m. m. JernkA 1865, s. 160.Laurent ResNY 194(1923). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i p. pr.: som åstadkommer l. har förmågan att åstadkomma fossilisation av ngt. Petrificerande vatten. Wallerius Hydrol. 43(1748). Fock 1Fys. 23(1853).
c) bildl.; särsk.: komma (ngn l. ngt) att stelna i sina (en gång givna) former l. stanna o. för framtiden förbli på ett visst utvecklingsstadium, förstena; äv. i passiv form med intr. bet.: stelna i sina former o. d.; ofta i p. pf. i adjektivisk anv. Hammarsköld SvVitt. 2: 150(1819). Leopolds åskådning petrifierades tidigt; han blev immun för alla nya idéer. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 26. Den blodfattige, pedantiske, petrificerade Karenin. OoB 1928, s. 485.
