PFENNIG pfän4ig, ngn gg fän4-, l. med (mer l. mindre genuint) tyskt uttal, r. l. m.; best. -en; pl. = l. (om myntstycken) -ar ((†) -er Bolinus Dagb. 32(1668)). Anm. Ngn gg brukas t. pl. pfennige, t. ex. Bolinus Dagb. 32(1668), Östergren(1934).
tyskt (skilje)mynt utgörande 1/100 av en mark; äv. benämning på vissa äldre tyska myntsorter representerande varierande värden (= 1 denar, 1/12, 1/10 l. 1/8 av en groschen, 1/12 av en schilling). Bolinus Dagb. 20(1666). Östergren(1934).
SAOB
