SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PICKLA pik3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. pickla, peta, sticka, vidröra lätt, pillra m. m.; jfr t. pickeln, picka lätt m. m.; till PICKA, v. (jfr PILLA, v.)]
(vard., mindre br.) knåpa, pilla. Han picklade med sin karburator. DN 1928, nr 267, s. 11. Han sätter ett par lurar för öronen, picklar med kontakterna. Barthel Sill 62 (1929). Nerén BilB 2: 230 (1931).
Särsk. förb.: PICKLA IHOP10 04. (vard., mindre br.) knåpa l. sätta ihop (smådelar o. d.). Engström Kryss 139 (1912).
Spoiler title
Spoiler content