publicerad: 1953
PICKA pik3a2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Prytz OS C 2 a (1620), Törnewall C 7 a (1694)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. pikka, om hjärta: klappa, picka, sv. dial. picka, slå lätt, hacka; jfr dan. o. nor. pikke, isl. pikka, pjakka, sticka l. hacka med ett vasst redskap, lt. o. holl. pikken, t. o. meng. picken, eng. pick; jfr äv. feng. pīcian, hacka; möjl. hörande till samma germ. rot som PEKA (jfr PICKA, sbst.1, PICK, sbst.3, PIK, sbst.1); ordet torde i nysv. i vissa bet. vara lånat från t. l. lt. — Jfr PICK, sbst.4, PICKLA, v.2—3, PICK-UP]
1) göra en l. flera (lätta) stickande (o. hackande) rörelser mot l. in i l. genom ngt (med ett smalt l. spetsigt föremål); göra ett l. flera (små) hål (i ngt), sticka (hastigt o. lätt); äv. tr., särsk.: genomsticka (ngt); förr äv. med avs. på (del av) djur: sticka (så att blod avgår); i sht förr äv. om barr l. ris av barrträd: sticka; äv. bildl.; utom i vitter stil numera i sht i a. Schroderus Dict. 245 (c. 1635). Picka .. vthi .. (kvisten) medh en Knijff. IErici Colerus 1: 54 (c. 1645). Så snart .. (bogen) är pickat, at Bloden wäl uthrinner, skal han (osv.). Därs. 2: 328. En Indian (visade) oss det redskap, som de bruka at picka sig i skinnet (vid tatuering). Fréville Söderh. 2: 91 (1776). Akta att ej omsider en udd dig pickar i fingret! Runeberg (SVS) 3: 130 (1836). Fy, så .. (enriset) sticker! .. Hvad sen, om det litet pickar? Topelius Läsn. 1: 46 (1865). Barndomens små .. nålsting som pickat hennes hjärta. Krusenstjerna Fatt. 4: 202 (1938). jfr (†): Att Himmelen .. offta .. pickar / Med taggig Häckla .. de glade .. Land. Dahlstierna (SVS) 62 (1698). — särsk.
a) (fullt br.) nagga (bröd som (skall) gräddas) l. sticka i (skalet på) frukt o. dyl. l. (skinnet på) korv (som (skall) kokas). Oec. 145 (1730). När alt brödet är upbakat och väl giäsit, .. så naggas eller pickas brödet på bägge sidor. Warg 678 (1755). Äpplena .. pickas med en silfvergaffel. HemKokb. 247 (1903). En .. italiensk vitlökskorv, vilken pickats med gaffel för att icke spricka. Randel SpisSpett 235 (1927).
b) med objekt betecknande resultatet av handlingen. (Indianerna) bruka .. med synålar .. picka åtskillige Figurer .. på sin Kropp. Hesselius Zaletta 6 (1740). särsk. i uttr. picka hål (på, äv. i ngt) o. d., göra hål (på l. i ngt) gm att sticka l. (lätt) hacka (jfr 2) med ngt vasst l. smalt föremål. Picka på Trät fult hol genom Barckan. Risingh LandB 44 (1671). När .. (läkaren) hade pickat ett par hål i halsen på mig, for jag ut som en raket. Bengts Vargt. 89 (1915). Levander DalBondek. 1: 403 (1943).
c) (†) refl., pregnant: sarga sig med nål(ar) l. kniv(ar) l. dyl. Wallin Bref 129 (1847). Därs. 141.
d) (mera tillf.) opers., i fråga om stickande (förr äv. dunkande) smärta i kroppsdel; jfr 5. BOlavi 82 a (1578). Utterman Ertmann C 3 b (1672). Det pickade och stack i alla lemmar. Krusenstjerna Pahlen 1: 251 (1930).
2) slå (med ett spetsigt föremål), knacka, hacka; numera i sht (se dock a, b) i fråga om lätta slag l. knackningar; utom i a—e numera i sht i anv. som kunna uppfattas som oeg. anv. av 3. Schroderus Dict. 245 (c. 1635). (Lat.) palpito (sv.) Tijdt och offta slå, picka. Linc. Eee 5 b (1640). De .. hölle före det kunde vara poikar eller andra som pickade i gatan (så att det gnistrade i mörkret). VRP 8/1 1731; jfr b. (Sv.) Picka, (lat.) minutis ictibus tundere. Ihre (1769). (Någon) pickade .. honom försiktigt på skuldran. Blomberg MolnBröd. 161 (1932). jfr (†): (Den stekta) Biörnen (som var i magen) börja på at picka / Och sit Hufwud fram at sticka. Runius (SVS) 2: 243 (c. 1710). — särsk. (i sht dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels om ä. förh., dels med prägel av fackspr.)
a) hacka l. knacka l. bearbeta med murhammare l. kvarnhacka l. liknande värktyg; jfr PICKA, sbst.1 1, ävensom PICK-HACKA. (Männen) pickade och lagade sina bösseflintor. Dahlberg Lefn. 18 (c. 1755; uppl. 1911). Weste (1807). WoH (1904). jfr RUND-PICKAD.
b) om släggor l. liknande tunga värktyg (vid borrning med bärgborr). Släggorna picka på hällarnas järn. Karlfeldt FridVis. 103 (1898). Släggorna picka och ticka runt om i bergen. Koch Arb. 45 (1912); jfr 6.
d) (om ä. förh. i vissa trakter) i uttr. picka griffel, benämning på en lek som tillgick så att två grifflar av de båda deltagarna slogos mot varandra, varvid, när endera griffeln gick sönder, dennas ägare förlorade den till motståndaren. Nilsson HistFärs 157 (1940; fr. Skåne).
f) (†) i uttr. picka pinnen, i leken ”pick och pinne”: slå till den ena (spetsade) ändan av den på marken liggande pinnen med ett sällträ l. dyl. så att pinnen sprätter upp. AErdmann hos Holmberg Element. 50 (1919; om förh. före mitten av 1850-talet).
3) [specialanv. av 2] om fågel: (lätt o. hastigt) hacka med näbben (särsk. för att ta föda); äv.: hacka med näbben o. ta l. äta (av l. ur ngt o. d.). Balck Es. 109 (1603). (Domherren) pickade begärligt af den söta frukosten. Palmblad Nov. 2: 32 (1819, 1841). Hönset .. började picka i jorden efter något ätbart. Fröding ESkr. 2: 117 (1893). Trädgården .. dit fåglarna kommo för att picka på den mogna (frukten). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 70 (1930). Hönsen .. pickade ur hennes händer. Heerberger Dag 348 (1939). — jfr AVPICKA. — särsk. tr.; särsk.
a) med avs. på korn, småkryp l. annan föda. Topelius Läsn. 2: 53 (1866). Stararne .. (trippade) pickande allehanda kräk. Strindberg Hems. 74 (1887). Lagerkvist Gäst 118 (1925).
b) (mera tillf.) med avs. på fjäderdräkt l. vingar o. d.; jfr PILLA, v. Runeberg (SVS) 3: 159 (1841). Sparfven .. pickade vingen. Heidenstam Dikt. 43 (1895).
c) (tillf.) i p. pf., om hönsägg: som hönan (l. kycklingen) hackat hål på. Salander Gårdzf. 85 (1731).
d) (tillf.) i uttr. picka ngn ngnstädes, hacka med näbben ngnstädes på ngn. (En korp hade) hittat på att picka hästarna i manen. Hedin Transhim. 1: 241 (1909).
4) [jfr PIKA] (†) bildl.: pika (se d. o. 6), hacka (se HACKA, v. 5) på (ngn). Det är förtret att blj pickad och criticerad af de under mig är. Lagerberg Dagb. 197 (1711).
5) i fråga om hjärtats rörelser samt i vissa anv. som ansluta sig till denna bet.
a) om hjärta: klappa; särsk. i pregnant anv.: (på grund av sinnesrörelse l. dyl.) klappa snabbt (o. med små slag). Prytz OS C 2 a (1620). (Kvinnornas) hierta pickar ju med .. (männens) lika kringt. Kolmodin QvSp. 1: 470 (1732). Nu ska vi dricka, / Så hjertat ska picka. Bellman (BellmS) 1: 18 (1770, 1790). Med pickande hjerta .. / Vid milan hos sin Far han (dvs. kolargossen) faller ner. Geijer Skald. 154 (1815, 1835). Krusenstjerna Fatt. 4: 215 (1938). jfr HJÄRT-PICKANDE, HJÄRTE-PICKNING. särsk. (i sht i vitter stil, mera tillf.) i utvidgad anv., med abstrakt subjekt betecknande sinnesrörelse l. känslor o. d.; äv. opers. Skogekär Bärgbo Wen. 25 (c. 1635; opers.). Alla mina tankar och känslor, som pickade i mig. Roos OsynlVäg. 176 (1903). En pickande ångest kom honom att svindla. Öberg Son. 35 (1905).
b) (numera bl. tillf.) om åder o. d.: röra sig i takt med hjärtat; äv. dels om puls, dels opers.; särsk.: pulsera. Kenn til om then Ådren pickar som är uthi Rumpen (på kreaturet). IErici Colerus 2: 51 (c. 1645). Intet lif sågo the vti mig .. Omsider begynner thet picka i halsgropen. Swedberg Lefv. 24 (1729); jfr c. Känn, hur fasligt pulsen pickar. Bellman SkrNS 1: 94 (c. 1770). Lindberg AnnLis 15 (1901).
c) (†) i fråga om andhämtning; särsk.: flämta (hastigt). När tå all medhel äre vthe (för kvacksalvarna) och Andan begynner at picka i Hals-Gropen (på den sjuke), så skola the först sända effter Doctaren. Palmchron SundhSp. 236 (1642). Jag nu hickar / iag nu pickar, / önskar att / wara platt / sorgen bortwijken. Visb. 3: 567 (c. 1650; bet. oviss).
6) i fråga om (med jämna mellanrum återkommande) ljud av (numera i sht lätta) slag l. knackningar o. d.: ljuda (upprepade ggr) kort o. tämligen svagt (i sht förr äv. starkt), knäppa. HFinlÖ 282 (1712). Telegrafmaskinens pickande. Beckman Amer. 2: 12 (1883). Nilsson HistFärs 55 (1940). — särsk.
a) [jfr TICKA, v.] om ur: ticka. Vårt rese-ur, som slår och pickar til vår graf, / Är pulsen. Lohman Vitt. 395 (c. 1730); jfr 5. Lystna, hör mit guldur pickar. Lenngren (SVS) 1: 70 (1774). Oterdahl En 203 (1927). jfr Sylvius Mornay 108 (1674).
b) (numera bl. tillf.) i fråga om dunkande l. tickande ljud i öronen; äv. opers. Isogæus Segersk. 1142 (c. 1700; opers.). Om örat pickar på honom, ack hämd, då har han hört sqvaller om sig. Dalin Arg. 2: 330 (1734, 1754).
PICKA IGENOM10 040, äv. 032. (tillf.) till 1, 2, 3; särsk.: (med ett vasst l. smalt föremål) lätt hacka hål på (ngt). Nordforss (1805). —
PICKA SÖNDER10 40. särsk. till 3. Efter 21 dagar .. pickar Kycklingen sönder äggskalet. Wahrman Manski o. Wolstein 268 (1807). —
PICKA UPP10 4. till 3; om fågel med avs. på föda; äv. bildl. Bovallius CentrAm. 121 (1887). Hedberg Drömt. 66 (1952; bildl.). —
PICKA UT10 4. särsk.
PICKA ÅT SIG10 4 0. till 3. Småfåglar, .. vilka de sågo picka åt sig av fröna. Rosenius Lund 20 (1952).
Ssgr (om ä. förh. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1 a) PICKE-BRÖD. rågbröd i form av tallriksstora, ungefär en tum tjocka kakor som naggades på båda sidor under gräddningen. Modin GTåsjö 252 (1916). —
(2) -NÄBB. jfr näbb 4. Ett s. k. pickenäbb .. hvarmed kyrkoväktaren knackade menniskor på näsan, hvilka under gudstjensten råkat inslumra. Karlin KultM 17 (1888).
Avledn.: PICKARE, m. (i sht om ä. förh.) bärgv. till 2 b: arbetare som utför(de) bärgborrning i gruva. BlBergshV 18: 820 (1828). Adelsköld Dagsv. 2: 268 (1900; om förh. 1778). Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
Spoiler title
Spoiler content