publicerad: 1953
PIEDESTAL pi1edesta4l l. pie1d- l. pied1-, l. pje1- l. pjed1-, l. pid1- l. pi1d-, stundom äv. -stal4 (pjedesta´ll Weste, pjädesta´ll Dalin), förr äv. PELESTAL l. PELISTAD, r. l. m.; best. -en; pl. -er (SvKulturb. 9—10: 128 (1639) osv.) ((†) = (HB 1: 223 (1579)); -s Tersmeden Mem. 2: 241 (1736), Bremer Brev 4: 72 (1859)). Anm. I Rudbeck Bref 240 (1685) har anträffats en pl. pedaster.
Ordformer
(pede- 1639—1751. pedi- 1745—1829. pedie- 1751. peidi- 1743—1747. pele- 1579. peli- 1729 (: pelistad). pide- 1911. pied de stal 1859. piedde- 1818. piede- (-ed´e-, -edé-, -ède-) c. 1700 osv. piedi- 1769. pjede- 1789—1931. -stad 1729 (: pelistad). -stail 1735. -stal 1579 osv. -stall 1654—1913. -star 1698)
Etymologi
[jfr dan. o. t. piedestal; av fr. piédestal, av it. piedistallo, av ä. it. pie di stallo, fot till en ställning m. m., av piè, piede, fot (se FOT), o. det från germ. spr. lånade stallo (jfr STALL)]
1) underlag l. fotställning (till ett föremål av relativt begränsad utsträckning); numera i sht i b, c; förr särsk. om fotställning till (svart) tavla, kylfat, tekokare, upprättstående glasrör i fysikalisk l. kemisk apparatur o. d. En Tafla medh Pedestal. Fornv. 1931, s. 86 (1693). 2:ne Pedistaler til kylfat. KlädkamRSthm 1745, s. 206. Kyrkan i Åsum hade utan för dörren tvenne stänkelsefat af sten, stälde på pedestaller. Linné Sk. 94 (1751). Thekittel med trekantig Piedistal hvaruti är en lampa. HusgKamRSthm 1769, s. 54. (Jag) satte .. midt i bottnen (av kärlet) et glas-rör, som jag hade fästat uti en liten piedestal .. af bly. VetAH 1779, s. 52. — särsk.
a) (†) bas till pelare l. kolonn; pelarfot, kolonnbas; förr möjl. äv. om pelare l. dyl. HB 1: 223 (1579). Pedestalen af Pompeji column. KKD 5: 191 (1710). NoraskogArk. 5: 318 (1729; möjl. om pelare). Kolonn-ordningen består af piedestalen, kolonnen och hufvudgesimsen. Bagge Wendt 46 (1835). Dalin (1855). Ekbohrn (1904).
b) postament l. sockel till staty, byst, obelisk o. d.; numera i sht om hög o. smal (pelarformig) dylik sockel. 2SvKulturb. 9—10: 128 (1639). Een Pedestall huar vpå H. K. M:z Statua till häst sätias kan. AntecknSaml. 294 (1654). Pedestaren eller stenfoten som Belätet stått uppå. Rudbeck Atl. 3: 14 (1698). Schück VittA 6: 207 (i handl. fr. 1790; till obelisk). Fallström VDikt. 1: 119 (1893, 1899). särsk. (†) oeg., liktydigt med: staty. (I parken) stod en pièdestal af gudinnan Minerva. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 99. jfr Posten 1769, s. 529.
c) (ofta pelarformad) hög fotställning till mindre prydnadsföremål (vaser, statyetter, blomkrukor) o. d.; särsk. om (högt o. smalt) blombord. 2Saml. 3: 24 (1805). Hufvudstadsbl. 1911, nr 135, s. 15. Piedestalen (för blomkrukor) stod högt i kurs (i början av 1900-talet). Form 1939, s. 34.
e) (†) om fot på kakelugn l. ässja. PersonhT 1914, s. 130 (1776; på kakelugn). VetAH 1789, s. 242 (på ässja).
f) (†) kem. ett slags underlag för deglar. Berzelius Kemi 3: 309 (1818). NNordenskiöld (1829) hos Berzelius Brev 11: 107.
g) (†) i vissa ljuskronor (i senbarock- l. rokokostil), oeg.: var o. en av ett antal (profilerade l. släta) utdraget pyramidformade glasprydnader, vanl. placerade en o. en emellan ljusarmarna. HusgKamRSthm 1743—44, s. 934. En stor Cristall Lius Crona som till armarna och Peidistalerne blifvit förbögde, så at sielfva Cronan .. måst söndertagas. Därs. 1745—47, s. 799. Därs. 1751 B, s. 733.
2) i bildl. anv. av 1. Geijer Brev 52 (1809; om fot). Teatern är Dramens pjedestal. JournLTh. 1811, s. 563. Verd. 1888, s. 8. — särsk. för att beteckna den (förment) upphöjda plats som intages av en person som är föremål för beundran l. dyrkan l. som är mycket känd l. ryktbar o. d. (l. har hög tanke om sig själv) samt i anv. som ansluta sig till denna; särsk. i uttr. sätta l. ställa ngn på en piedestal o. d., särsk.: göra ngn till föremål för onyanserad o. överdriven beundran (o. vilja skydda honom för, äv. befogad, kritik), dyrka ngn. Lantingshausen Young 2: 88 (1790). Han .. (sysselsatte sig med henne) utan att stiga ned från sin piedestal (av överlägsenhet). Lundegård Prom. 1: 84 (1893). Att samtiden stält .. upp (Zola) på en oresonligt hög piedestal. AB(L) 1895, nr 279, s. 3. Grimberg VärldH 9: 268 (1940).
3) [jfr motsv. anv. i d.] (i sht om ä. förh.) (högt o.) smalt (pelarformigt) skåp. Där fanns i officersbostaden ett litet behändigt skåp, en inventiös s. k. piedestal. Petri Ouchterlony 423 (1924; om ä. förh.). SvUppslB (1934; om ä. förh.).
Ssgr: A: (1 c) PIEDESTAL-DUK. (i sht förr) mindre duk avsedd att läggas som prydnad på en piedestal (för blomkrukor l. dyl.) i ett rum. KatalÅhlénHolm 94: 140 (1927). —
(1 b, c) -KOMMOD. (†) hög o. smal (pelarliknande) byrå l. kommod; jfr pelar-kommod, ävensom piedestal 3. DA 1824, nr 76, Bih. s. 1.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content