PIGGVAR pig3~va2r, äv. ~var2 (pi`ggvár Dalin), m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ~va2rar, äv. ~var2ar; förr äv. PIGGVARV, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. PIGGVARVEL, m. l. r.; best. -veln; pl. -vlar; förr äv. PIGGVARS l. PIVARE, m. l. r.
Ordformer
(pifvare 1751—1895. piggvar (-hv-) 1843 osv. piggvarr (-hv-) 1873—1902. piggvars (-hv-) 1790—1828. piggvarv (-hv-) 1746—1901. piggvarvel 1877—1895)
Etymologi
[jfr d. pighvar, nor. piggvar; av PIGG, sbst., o. VARV, i bet.: ring, rundel o. d.; med avs. på senare ssgsleden jfr GLAS-, SLÄT-VAR]
zool. flundrefisken Rhombus maximus Lin., som bl. a. kännetecknas därav, att kroppen har rundad form o. att huden (i sht på ögonsidan) är försedd med taggiga knölar; förr äv. ngn gg om slätvar. Œdman Bahusl. 40 (1746). Linné Vg. 178 (1747; om slätvar). En af de läckraste af alla våra flundror är pigghvaren. (Stuxberg o.) Floderus 3: 573 (1904).
SAOB
