SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIKADOR pik1adå4r l. pi1ka-, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(ofta pica-)
Etymologi
[jfr t. pikador, eng. o. fr. picador; av span. picador, till picar, sticka (motsv. fr. piquer, se PIKERA)]
ryttare som uppträder vid tjurfäktning utrustad med en (kortspetsad) lans, med uppgift att reta o. upphetsa tjuren gm att sticka honom med lansen. Ödmann Townsend 83 (1794). Blasco Ibañez Blod 32 (1923).
Spoiler title
Spoiler content