SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PIKANT pikaŋ4t l. -an4t, stundom med mer l. mindre genuint fr. uttal (pika´ngt Dalin), adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(pic- 1664c. 1750. picqu- 16691705 (: picquanterier). pik- (-ij-) 1636 osv. piqu- (-qv-) 1638 (: piquantigt)1892 (: piquantérie))
Etymologi
[jfr t. pikant, eng. piquant; av fr. piquant, eg. p. pr. av piquer (se PIKERA)]
1) (†) om person (med avs. på yttrande) l. om yttrande o. d.: skarp, vass, frän, spydig, ironisk, bitande; sårande, förnärmande, kränkande; insinuant, ”spetsig”. R. Cantzleren förmante .. Syndicum (i Riga), att han mitius (dvs. mildare) stylizerer och förer pennan i sine inlagor, och intet medh någre pijkante ordh driffver saken. RP 6: 543 (1636). Han .. (fick) ett mycket ovettig och piqvant bref till svars (på sin skrivelse). VDAkt. 1736, nr 173. Edholm SvunnD 238 (1858). Cavallin (1876).
2) eg.: som starkt retar smaksinnet, skarp, amper; numera bl. om (smak på) maträtt som är ovanligt l. raffinerat l. piffigt kryddad l. smaksatt; stundom svårt att skilja från 4. Hiärne Suurbr. 121 (1680). Svarta Kiersbär och Moreller göra väl et godt Vin, men ej så piquant som (smultron). Brauner Bosk. Bih. 5 (1756). Pikant sås. Hagdahl Kok. 509 (1879). Ett starkt, pikant (smörgås-)pålägg. StKokb. 113 (1940).
3) (†) om lukt: skarp, frän, amper, stickande. Rent svafvelbundet kol är .. af en oangenäm pikant lukt. Berzelius Kemi 1: 146 (1808).
4) allmännare: som gm sin ovanlighet l. originalitet l. djärvhet l. piffighet l. sitt raffinemang l. dyl. på ett angenämt sätt lockar o. retar ngns sinnen l. gör ett behagligt, stimulerande intryck på ngn l. väcker ett lustbetonat intresse l. en lustbetonad nyfikenhet hos ngn; förr äv. närmande sig bet.: lustig, trevlig, intressant. Kellgren (SVS) 5: 214 (1789). Detta pikanta påhitt af en glad flicka (att påstå sig ha stulit ett diamantsmycke). Almqvist DrJ 404 (1834). Den aldra pikantaste af teaterns nyssnämnda mysterier (dvs. vindsutrymmet över själva scenen). Sturzen-Becker Blyerts 258 (1842). För mången är det ett rätt pikant nöje att en gång om året gå i kyrkan. Beskow Pred. 39 (1901). GotlArk. 1931, s. 86. — särsk.
a) i fråga om ngns utseende: som (utan att i vanlig mening vara vacker) väcker ngns intresse l. värkar tilldragande gm vissa intressanta l. lustiga l. piffiga drag. Dalin Vitt. 6: 432 (c. 1760). En liten förtjusande mun, som en nästan omärklig vårta vid öfverläppen blott gjorde ännu mera pikant. Hedenstierna FruW 19 (1890). Det ljusa håret och de svarta ögonen — det såg pikant och retande ut. Krusenstjerna Pahlen 4: 15 (1933).
b) om berättelse, skildring o. d.: som äggar l. retar gm att behandla l. framställa l. beröra l. ge antydan om sådant som vanl. hemlighålles (sexuella förhållanden, skandaler o. d.). Göra pikanta avslöjanden. 2SAH 37: 230 (1863). Böcker med pikanta bilder. Lindström Vindsröjn. 112 (1939).
c) i ordstävet: ”Det var piquant” — sa' Smitten om byxorna. Holmström Sa' han 17 (1876).
Ssg: (2) PIKANT-SÅS. kok. sås (särsk. skarpsås l. majonnäs) kryddad på särskilt sätt. Montell Frun 113 (1898).
Avledn.: PIKANTERI0104, n. [jfr t. pikanterie]
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara skarp l. bitande l. förnärmande l. retsam l. spydig l. insinuant o. d.; äv. konkretare, om skarpt l. bitande osv. yttrande o. d. RARP V. 2: 129 (1655). Sedan denna saken var medh löije och inblandat picanteri på Örneklo länge ventilerat, sade Hr Landtmarskalken (osv.). Därs. 13: 178 (1680). Hwad .. anbelanger, .. at iag med piquanterie min Högtärade Hr broder utj mina bref skulle bemötta, så beder iag Hr broder eij sådanna tanckar om mig upfattar. ÅgerupArk. Brev 14/8 1711. Lindfors (1824).
2) till 4: egenskapen l. förhållandet att vara pikant; äv. konkretare, om ngt pikant. Det blotta pikanteri, som ligger i att se en målare uppträda som skådespelare. DN 1892, nr 8260 A, s. 2. 2NF 34: Suppl. 710 (1922). särsk.
a) till 4 a. SvD(A) 1933, nr 236, s. 13. Hennes apparition hade det knubbiga, uppnästa pikanteriet hos en god rokokopastell. Därs. 1943, nr 253, s. 20.
b) till 4 b. SocDem. 1892, nr 92, s. 2. (I Friedrichstrasse) säljas dagsskrifter, som gå till gränsen af det polistillåtna pikanteriet. Henriksson Tyskl. 254 (1901).
PIKANTHET, r. l. f. särsk. (mera tillf.) till 4: egenskapen att vara pikant. Klint (1906).
PIKANTIG, adj. (†) = pikant 1. RP 7: 307 (1638). Pijkantiga Ord och hotelser .., som .. Hr Widebeck på min Sotesäng plågar mig med. VDAkt. 1714, nr 18.
Spoiler title