SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PILLEPIP pil1epi4p, n.
Etymologi
[till PIP, sbst.3; med avs. på förleden jfr PILLEKNARKARE]
(enst.) svagt pip. I träden sjunga fåglar med olika röster från strävt till ljuvt, från vanligt pillepip till monoman kuttrarsång. Martinson Kap 92 (1933).
Spoiler title
Spoiler content