SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PILLEGUR pil1egɯ4r, äv. PELIGYR pe1ligy4r, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(peligyr 1916. pillegur 1949 osv.)
Etymologi
[med avs. på förleden jfr PILLEKNARKARE, ävensom slangspr. pillemogrej, ”manick”; efterleden sannol. bildad gm anslutning till FIGUR]
(vard., i sht i vissa trakter) bisarr l. lustig figur; (liten) tingest, ”grej”, ”mojäng”, ”manick”. När tecknaren låter ritstiftet på egen hand göra en peligyr. Essén KessSthm 18 (1916). GbgMP 1949, nr 26, s. 6 (om spikar i cigarretter).
Spoiler title
Spoiler content