PIMPINÄTT pim1pinät4 l. (vanl.) PIMPINETT -nät4, äv. PIPPINÄTT pip1- l. PIPPINETT l. PIPINÄTT pip1- l. pi1- l. PIPINETT, adj. o. sbst. f.; ss. adj. -are, n. o. adv. =.
[sv. dial. pimpinätt, pimpernätt; jfr sv. dial. nippernätt (jfr NIPPERTIPPA), mycket fin o. nätt, simpernätt, grann, högmodig; till NÄTT, adj.; förleden sannol. besläktad med PIMPAo. PIMPÄRENDE;med avs. på formen pip(p)i- jfr sv. dial. peppra, vara mycket noggrann, pipprig, som vill ha allt mycket fint o. präktigt, smånätt, pipparnätt, prydlig, nätt o. litet tillgjord, ävensom PIPPLIG]
I. (vard.) adj.: smånätt, (till överdrift) pyntad o. fin; prudentlig; särsk.: petnoga (i fråga om mat l. klädsel, äv. umgängesformer o. d.); äv.: frökenaktig(t fin); särsk. om flicka l. kvinna. Flickan brås .. på sin mor och vill vara så där pimpinett och renlig av sig. Hedenvind-Eriksson Hjul. 284(1928). Med sin pimpinetta ytlighet. Martinson Nässl. 304(1935). Pyntat och pippinätt. SvD(B) 1943, nr 43, s. 10.(Han) påstår .. att trafiken i .. (Göteborg) är det pippinettaste han sett. GbgMP 1949, nr 202, s. 4. Pimpinett som en mamsell. Martinson LivF 105(1949).
II. (†) sbst.: nippertippa. Trå dig du pimpernätt, du nästan näsvis blifvit. CIHallman 257(1778).
Avledn. (till I): PIMPINÄTTANS, adv. (-nett-) (föga br.) i sådana uttr. som pimpinättans fin, mycket l. överdrivet elegant. Spong Tavl. 209(1946). —
