SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINEAL- pin1ea3l~ l. pi1n-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t. pineal-, eng. pineal, fr. pinéal, nylat. pinealis; till lat. pinea, pinjekotte, till pinus (se PINJE)]
i ssgr betecknande föremål med kottliknande, konisk form.
Ssgr (anat.): PINEAL-KÖRTEL(N). [jfr t. pinealdrüse, eng. pineal gland, nylat. corpus pineale] tallkottkörtel(n). Florman Anat. 2: 38 (1830).
-ORGAN(ET). parietalorgan(et), parietalöga(t). Holmgren Histol. 573 (1920).
-ÖGA(T). [jfr t. pinealauge, eng. pineal eye] = -organ(et). NF 18: 605 (1894).
Spoiler title
Spoiler content