SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINGERA, v. -ade.
Etymologi
[av lat. pingere (jfr PIKTUR)]
(†) skriva l. forma (bokstav); äv. (enst.) med obj. betecknande skriftlig handling: skriva, göra. Att alle Disciplarna lära wäl pingera Bookstäfwerna. VDAkt. 1699, nr 553. Reverser med inbördes borgen pingeras. Wadman Saml. 1: 97 (1830).
Spoiler title
Spoiler content