SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINGLA piŋ3la2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. pingla; möjl. bildl. anv. av PINGLA, sbst.2 1 (med tanke på grodynglets form)]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) grodyngel. Lenæus Delsbo 158 (1736, 1764). NatLiv 152 (1927).
Spoiler title
Spoiler content