PIP pi4p, sbst.2, r. l. m., anträffat bl. i best. -en.
Etymologi
[jfr d. tabe l. gaa fra pippet, pippet er gaaet fra ham, för att beteckna att ngn berövas kraft, energi, lust osv., d. tage pippet fra en, nor. ta pipen l. pippet fra en, slå ned ngn, ta kål på ngn (eg.: göra ngn stum; jfr PIP, sbst.3); ytterst till PIPA, v.1]
(numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. sätta pipen till, sätta livet till, dö. Ekeblad Bref 1: 157 (1652; enl. hskr.). Fogden .. har gifvit .. (de upproriska bönderna) alla the penningar han hade med sig .., men thet halp intet; han måste sättia Pipen til. HC12H 3: 216 (1710). Heidenstam Karol. 1: 303 (1897).
SAOB
