publicerad: 1953
PIP pi4p, interj. o. sbst.4; ss. sbst. best. -et.
Etymologi
I. interj.; särsk.
1) återgivande fågelungars pip o. d. (l. använt, då man lockar på kycklingar o. d.); äv. återgivande andra pipande ljud. Schulthess (1885). Inte så mycket som pip lät det ur kyrkan. Hasselblad Studenth. 80 (1918); jfr PIP, sbst.3 1 c. Östergren (1935).
2) i vissa lekar: utrop (av ngn som gömt sig) angivande att letandet kan börja o. d.; äv. för att underlätta för ngn som letar l. för en ”blindbock” att finna resp. identifiera ngn. (Han) ropade pip och kröp bakom en annan sten. Bergman Bekant. 12 (1917). I pipblindbock skall den som ’fångats' svara med ’pip!', när blindbocken ropar ’pip!', varpå blindbocken av rösten skall söka gissa vem det är. Östergren (1935).
3) utropet då man ”leker pip” (se II 1); jfr PIPA, v.3 1. Dalin (1855). Det var en liten man, / Han hette Gulleri falleri han, / Nu kommer jag, / Nu kommer jag — pip! Landsm. V. 5: 111 (1886).
4) (vard., skämts.) förtroligt l. gäcksamt utrop i samband med att man lätt stöter till ngn (särsk. en kvinna l. ett barn) med ett finger o. d. (i sidan l. bröstet); äv. i andra liknande anv. En avant! pip! der har du'n (dvs. värjstöten). Hagberg Shaksp. 10: 183 (1850). Diskussionen slutade därmed, att .. (K. XV), stötande mig med pekfingret för bröstet, ropade: ”Pip! Jag visste nog, hvar jag har dig!” Warburg Rydbg 2: 106 (i handl. fr. 1870). (von Hancken) körde plötsligt sitt tjocka pekfinger i (Lotten) Brenners sida, sa: Pip mamsell! Bergman LBrenn. 149 (1928). Krusenstjerna Pahlen 6: 442 (1935).
II. sbst.
1) i uttr. leka pip, leka en lek då man sticker ett barn med fingret (l. för ett finger stegvis uppför barnets kropp mot halsen) o. säger pip! (då fingret når halsen); jfr I 3. Ödman VårD 2: 64 (1888).
2) (numera föga br.) stick l. petning med ett finger varvid man säger pip!; jfr I 4. Efter att ha gett henne det sedvanliga lilla pipet i sidan. Lundgren GHusen 31 (1922).
Ssgr (Anm. Hit höra möjl. också vissa ssgr som förts till pipa, v.1): (I 4) PIP-FINGER. (vard., föga br.) i uttr. sticka pipfinger, skämtsamt sticka ett finger i sidan på ngn o. säga pip! Att han ibland .. behagade nypa pigorna i kinderna och sticka ”pipfinger” i sidorna på dem. Sundström Ljug. 232 (1934). —
(I 3) -LEK, sbst.1 ”Piplekar” för att få barnet att skratta. (Det kommer en liten mus etc.). Norlind AllmogL 666 (1912).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content